Plötsligt händer det

Trollet hade på sig ett par matchande strumpor häromdagen. Ett litet julmirakel.

Hejdå 2013, det var bitvis kul att ses men nu går jag vidare

Det här året är ju inte slut än. Men jag känner att jag summerar det och går vidare. För att det blir bäst så.

Vi hade en fantastiskt fin semester i Europa i maj. Det var höjdpunkten. Jobbmässigt har det varit helt okej. Jag har så jäkla bra vänner och snälla föräldrar och en grymt stadig och stöttande man och en liten virvelvind till unge.

Sen följdes resan av en tung och lång vinter. Efter att i flera år ha försökt bli gravid med ett syskon till Trollet fick jag slutligen någon form av diagnos efter en laproskopi. Kunde inte vänja mig med de orden, hur kan jag vara infertil. Samtidigt fick en av mina kompisar cancer-besked, en annan skiljde sig och en tredje kämpade så jäkla hårt för att inte sluta vara en nykter alkoholist. Och så började jorden skaka här i Wellington och vi hade två större jordbävningar på en kort tid. Och då! Brakade liksom allt löst. Dödsångesten deluxe. Tvärsäker på att "the big one" skulle komma snart, vilken sekund som helst och ta ifrån mig min familj. Allt kommer att gå åt helvete för alla jag tycker om. Oförmögen att sova på nätterna. Trodde att varenda flygplan, lastbil, bil, kraftig vind i själva verket var en jordbävning. Ångesten över att vi befann oss på varsin arbetsplats medan Trollet var på förskolan. Hur skulle vi ta oss till varandra när den där gigantiska jordbävningen faktiskt inträffade? Och sen insikten om att det där med att vara infertil. Det slutar jag inte vara imorgon, nästa månad eller nästa år. Oförmågan att ta ett beslut om vad vår handlingsplan var. Pga orkade ej misslyckas. J som jobbade dygnet runt. Det där singelmamma livet, att aldrig ens kunna gå till affären själv. Så.jävla.trött.

Men för några månader sedan började jag sova igen på nätterna.  J har sedan någon vecka börjat synas till i hemmet igen. I går skakade hela kontoret när jag ironiskt nog var hos min fertilitetsläkare. Visst blev jag rädd men gick inte hem och trodde att nu kommer den stora jordbävningen. Jag sov hela natten, dödsångest be gone liksom.

Hej, hej!

Här har det ju inte blivit direkt mycket bloggat de senaste året. Tänker att det blir mitt nyårslöfte. Blogga mer 2014. Så börja lite försiktigt i december igen då. Uppvärmning så att jag inte sträcker mig eller kanske drar av hälsenan ni vet.

Stör mig rysligt på just nu, såna där paketkalendrar. Är hela poängen att barn ska få ett paket varje dag när de räknar ner till jul, då de ska få, just det, fler paket? Kräks i munnen när jag tänker på det.